Senaste nytt

Specialnummer om Algeriet

22 apr 2019

Arbetarinternationalen nr 14 (april 2019) är ett 20-sidigt specialnummer om den revolutionära utvecklingen i Algeriet, med många dokument från kampen.

Läs och ladda ner: Arbetarinternationalen nr 14

Början på en revolutionär process i Algeriet

7 mar 2019

/20190307-fraternitear.jpg

Det är början på en revolutionär process vi ser i Algeriet. Läs direktrapporter från algerisk press och från algeriska Arbetarpartiet (PT):

En artikelsamling finns på engelska, spanska och franska.

Senaste numret av algeriska Arbetarpartiets tidning Franternité kan beställas på arabiska eller franska från Arbetarinternationalens redaktion (via menyn Kontakta ovan, eller via direktmejl)

Arbetarinternationalen nr 13 (mars 2019)

3 mar 2019

Innehåll:
• Storstrejk i svenska hamnar – Stöd Hamnarbetarförbundet
• Massprotester i Algeriet – Uttalanden från Arbetarpartiet (PT)
• Gula västar för en Europeisk Korrespondenskommitté

Läs och ladda ned: Arbetarinternationalen nr 13

/ai13-forsta.png

Gula Västar för en Europeisk Korrespondenskommitté

3 mar 2019

I ett brev från den 28 februari föreslår en grupp franska aktivister att det bildas en Korrespondenskommitté för att skapa permanenta band mellan arbetaraktivister i Europa. Gruppen består av aktivister från de franska Gula västarna från flera olika städer, av lokala fackliga aktivister, av aktiva i Kommittéerna för motstånd och återerövring samt av aktivister från Det okuvade Frankrike (La France insoumise), däribland språkröret och parlamentsledamoten Alexis Corbière.

I sitt brev skriver de att ”Vi är aktivister och medborgare med olika politiska ursprung och olika fackliga tillhörigheter som har träffats de senaste tre månaderna när vi svarat på uppmaningarna från de Gula västarna och för att aktivt delta i de demonstrationer de har organiserat över hela Frankrike.”

Syftet med att bilda en Europeisk Korrespondenskommitté är att sprida information och inleda en öppen debatt utifrån var och ens erfarenheter, för att bidra till att få villkoren för de kommande stora kollektiva striderna att mogna.

Brevet bjuder in till ett första möte, för att skapa kommittén, den 27 april i Paris.

Läs hela brevet (på engelska) här

Massprotester i Algeriet mot regimen

3 mar 2019

Fredagen den 22 februari genomfördes stora massprotester med hundratusentals deltagare i flera algeriska städer. En vecka senare, 1 mars, var protesterna ännu mer omfattande. Protesterna riktar sig direkt mot regimen och hela det politiska och ekonomiska systemet. Läs mer i Arbetarinternationalen nr 13

Upprop: Stoppa det imperialistiska ingripandet!

6 feb 2019

Skriv under internationellt upprop, på initiativ av arbetaraktivister i Venezuela. Delta i debatten om hur vi kan bygga ett brett motstånd mot det utländska ingripandet. Uppropet från AIN finns tillsammans med brev från Venezuela och ett första debattinlägg i en fyrsiding som kan läsas och laddas ned här:

Stopp för det imperialistiska ingripandet mot Venezuela! – Upprop till alla arbetare, till alla ungdomar, till alla arbetarorganisationer och demokratiska organisationer världen över

Varken kuppförsök eller intervention!

31 jan 2019

DEKLARATION FRÅN AKTIVISTER I VENEZUELA

Varken kuppförsök eller intervention!

Erkänn Nicolas Maduro som Venezuelas legitima president!

Vi fackliga ledare, arbetarrörelseaktivister, arbetare och ungdomar samlade i kollektivet Arbete och Ungdom (Trabajo y Juventud) och anhängare till Arbetarnas och folkens internationella nätverk (AIN):

Vi uttalar oss... Läs och ladda ned Arbetarinternationalen nr 12 med uttalandet på svenska:

Varken kuppförsök eller intervention!

 

Ögonblicksrapporter från Gula västarnas protester

30 dec 2018

I en 18-sidig bilaga till Arbetarinternationalen nr 11 publicerar vi en lång rad rapporter från de gula västarnas proteströrelse i Frankrike. De är ursprungligen publicerade i tre på varandra följande nummer av den franska arbetartidningen Informations Ouvrières och översatta till engelska.

I samlingen ingår även uttalandet från ett möte med 2 500 aktivister i den Nationella kommittén för motstånd och återerövring (CNRR), som hölls 10 november i Paris.

Gilets Jaunes – The "Yellow Vests" (IO)

Arbetarinternationalen nr 11 (dec 2018)

30 dec 2018

Betydelsen av den breda folkliga proteströrelsen i Frankrike, symboliserad av de gula västarna, kan knappast överskattas.

Den utgör det första uttrycket för ett brett motstånd mot  kapitalets politik som inte låter sig begränsas av arbetarörelsens traditionella ledarskap och dess medansvar för de senaste årtiondenas utveckling.

I Arbetarinternationalen nr 11 publicerar vi ett uttalande från FI:s Internationella Sekretariat om denna rörelse och i en bilaga på 18 sidor finns översättningar till engelska av ett stort antal ögonblicksrapporter från demonstrationerna, ursprungligen publicerade i den franska arbetartidningen Informations Ouvrières.

En resolution om Miljöfrågan, från IAS' årskonferens (okt 2018) publiceras också. Läs och ladda ned:

Arbetarinternationalen nr 11

Arbetarinternationalen nr 10 (sep 2018)

23 sep 2018

Valet 2018 – Anpassningen till kapitalet
fördjupar den politiska krisen

Deklaration från Fjärde Internationalens
Internationella Sekretariat
angående frågan
om flyktingarna och migranterna i Europa

 

Läs och ladda ner AI nr 10 som pdf:

 

Valet 2018

23 sep 2018

Anpassningen till kapitalet
fördjupar den politiska krisen

 

Valresultatet bekräftar att den politiska utvecklingen i Sverige följer samma linje som den i resten av Europa. I land efter land ser vi hur de traditionella partierna går tillbaka, ibland så kraftigt att de nästan helt dör ut. Det gäller inte minst de partier som historiskt sett varit en del av arbetarrörelsen och som i kraft av det ofta innehaft regeringsmakten – i Sverige det socialdemokratiska partiet. Samma process som orsakar försvagningen av de traditionella arbetarpartierna har gjort det möjligt för högerradikala och främlingsfientliga partier att växa sig starka. Även om utvecklingen i den riktningen inte, i årets svenska val, gick riktigt lika långt som många befarade, så visar valresultatet och den stora valundersökningen Valu på att det handlar om ytterligare ett tydligt steg i den riktningen. Trots ett ökat valdeltagande så backar socialdemokratin från 31,01 procent till 28,26 procent och gör sitt sämsta valresultat sedan den allmänna rösträtten infördes. (s) går tillbaka i alla åldersgrupper och fick bland förstagångsväljarna bara omkring 20 procent. Av de som röstade på (s) 2014 så gick 11 procent till Sverigedemokraterna och 7 procent till Vänsterpartiet. Bland LO-medlemmar sker en kraftig minskning av antalet röster på (s) från 53 procent (2014) till 41 procent, medan SD går kraftigt framåt till 24 procent och V stannar på blygsamma 9 procent, fortfarande mindre än moderaterna. Bland LO-männen är stödet för SD hela 30 procent. (Dessa siffror är de justerade siffror som Valu presenterade 12/9)

Den grundläggande förklaringen till socialdemokratins tillbakagång och motsvarande valframgångar för SD utgörs av att socialdemokratin, åtminstone sedan 1990-talet, varit en av de huvudansvariga för de faktiska försämringar som drabbat vanliga arbetare, arbetslösa, sjuka, barn och gamla. Det handlar om pensionen och sjukförsäkringen; om privatiseringar och konkurrenssystem inom vård, skola och omsorg; om skattesänkningar för företag och inskränkningar av arbetsrätten… Sverige må vara fantastiskt för de som är friska och har en fast anställning med bra lön, men det är ett faktum att klyftorna i samhället har vuxit i årtionden och att alltfler trycks ned i osäkerhet och otrygghet, eller ren fattigdom. Att förneka allvaret i den utvecklingen, vilket företrädare för de traditionella partierna och massmedia tenderar att göra, leder till ett berättigat hat mot etablissemanget och ”pk-media”. För en stor och växande andel av visstidsanställda, låginkomsttagare, arbetslösa, långtidssjuka och fattigpensionärer är det ett hån när finansminister och statsministern säger att ”det går bra för Sverige”. Samma sak med förhärligandet av den ”liberala” och ”fria” världen (vilket inte minst Björklund ägnande sig åt under valkampanjen) och förlöjligandet av människors berättigade missnöje över liberalismens konsekvenser. Ett hån som leder till hat och en vilja att protestera, med de medel som står till buds.

Flyktingfrågan och högerradikalismens framväxt

Ansvaret för flyktingfrågans problematik ligger till fullo hos de europeiska regeringarna, inklusive den svenska, hos EU, hos andra internationella aktörer och hos det kapital som de ytterst representerar. Det gäller alla led:

  • Människor flyr sina hemländer på grund av krig och förtryck. Oavsett vilka de direkt stridande parterna är, eller vem som utövar det direkta förtrycket, så går det i de flesta fall att härleda orsaken och/eller svårigheterna att lösa problemen till imperialismens förödande ingripanden. Europa, inklusive Sverige, deltar i kampen för att till varje pris försöka kontrollera råvarutillgångar och transportvägar. Europeiska företag, inklusive svenska, med stöd av regeringarna, säljer vapen och kringutrustning till förtryckande diktaturer och pågående krig. EU och de enskilda europeiska länderna, inklusive Sverige, deltar direkt i krigsoperationer med förödande konsekvenser för civilbefolkningar (Libyen!).

  • På en annan nivå driver EU, inklusive den svenska regeringen, igenom ekonomiska samarbetsavtal med krav på att fattiga länder ska öppna sina marknader för det internationella kapitalet, inte minst genom privatiseringar. Detta leder till ökad fattigdom och desperation hos stora delar av befolkningen i dessa länder och därmed till viljan att fly till Europa.

  • Trots talet om ”humanitärt stöd” och ”solidaritet” så fortsätter regeringarnas hyckleri in i flyktingprocessen. Genom EU:s strikta regler för asylansökningar så tvingas flyktingarna i händerna på maffior och människohandlare, under vidrigast tänkbara förhållanden. Väl framme i Europa så utsätts flyktingarna för ovärdiga asylprocesser som kan dra ut år på tiden. Inte minst i Sverige fick privata aktörer stå för boenden till rena ockerpriser. Är det konstigt att den som just fått sin sjukpenning indragen blir förbannad för att skattepengarna används på detta sätt?

  • De flyktingar som får stanna i Europa utgör en grupp som är särskilt utsatta för de sociala nedmonteringar som systematiskt genomförts sedan 1990-talet, inklusive möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. I detta läge tvekar inte kapital och regeringar att, under den ena eller andra formen, vilja skapa särskilda låglönearbeten, under kollektivavtalens nivå, eller låter staten gå in och betala en del av lönen i arbetsgivarens ställe. Det är uppenbart att sådana anställningar pressar ned lönerna på arbetsmarknaden i stort och bidrar till en uppdelning mellan ”vi” och ”dom”. Samtidigt som LO och (s) säger nej till vissa former av lönerabatt så godkänner de andra.

De verkliga alternativen är inte, å ena sidan, en liberal och EU-ledd ”anti-rasistisk” internationalism med ”fri rörlighet” och, å andra sidan, en tillbakagång till stängda gränser och ekonomisk nationalism. Att motståndet mot liberalismen ibland tar sig nationalismens form är ett utryck för ett lågt politiskt medvetande och avsaknaden av ledare värda namnet inom arbetarrörelsen, inte för ett verkligt alternativ till liberalismens EU. Att försöka bygga ett motstånd mot rasism och nationalism som bygger på en upplösning av gränsen mellan arbetarrörelsen och borgerligheten, kring linjer som ”vad som helst utom SD”, eller ”blocköverskridande samarbete” är på liknande sätt också ett uttryck för bristande förståelse för historiens lärdomar. Visar för övrigt inte erfarenheterna från ”Brexit” att även ett indirekt samröre med borgerliga och högerradikala kretsar för ”nationell suveränitet” i motståndet mot EU bara förvärrar förvirringen inom arbetarrörelsen?

Rasism och främlingsfientlighet är aldrig acceptabelt och ska bekämpas – bäst i vardagen, på ort och ställe där det förekommer. Det växande väljarstödet för högerradikala och nationalistiska partier är dock i första hand ett symtom på ett missnöje med de etablerade partiernas faktiska ansvar för de ökade klassklyftorna och den sociala misärens utbredning. Så länge en sådan social process pågår kommer det att finnas en grogrund för högerradikala ledare och organisationer att få gehör. Detta är den huvudsakliga lärdomen från fascismens och nazismens framväxt på 1930-talet. Den enda kraft som i grunden kan motverka högerradikalismen är en stark och självständig arbetarrörelse, samlad bakom program och ledare som strävare efter att avskaffa de krafter som upprätthåller och fördjupar klassamhället, genom verklig kamp. Detta i synnerhet som kapitalet och borgerligheten alltid tenderar att välja högerradikalism och ren nazism som allierade när de hotas av en stridbar arbetarrörelse som vill avskaffa deras makt. I Sverige har vi redan sett hur arbetsgivarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv har etablerat kontakt med SD kring gemytliga middagar där SD får i uppdrag att lägga fram lagförslag motsvarande kapitalets behov, såsom förslaget på förbud mot sympatistrejker.

Återuppbygg arbetarrörelsen med ett europeiskt perspektiv

För vår del är det vare sig aktuellt att bekämpa kapitalet och liberalismen med en nationalistisk underton, eller att bekämpa nationalism och rasism tillsammans med borgerliga krafter. Båda dessa vägar utgör återvändsgränder som bara förvärrar situationen. Alternativet till liberalismens EU är en annan form av europeiskt samarbete, som inte ”går vägen” över ett försök att återupprätta den nationella suveräniteten. Den suveränitet som behöver återupprättas i Europa är inte nationernas, utan det vanliga folkets, oavsett ursprung, med arbetarna och deras självstyrda organisationer som motor i en bred rörelse, oberoende från kapital och arbetsgivare. Inga av de allvarliga ekonomiska, sociala och ekologiska problem som tynger oss kan i grunden lösas med mindre än att det privata ägandet av produktionsmedlen avskaffas till förmån för ett gemensamt ägande och en gemensam beslutsrätt över investeringar. Utvecklingen av produktion, transporter, infrastruktur och handel i Europa har nått en sådan hög nivå av europeisering att dessa gemensamma strukturer behöver återskapas på europeisk nivå, utifrån en gemensam europeisk rörelse ledd av en pånyttfödd arbetarrörelse värd namnet. Trovärdigheten i en sådan inriktning ligger inte bara i den politiska linjen, utan även i de krafter som samlas kring den. Det mest utstuderade och omfattande program kommer inte att påverka utvecklingen om den inte förmår att nå ut till arbetarklassen och dess närstående, men en stor och bred rörelse utan ett tydligt program kommer inte heller att nå det resultat man hoppas på. Det krävs en kombinerad utveckling av program och rörelse, där de båda bidrar till varandras utveckling. Även om mycket programmatiskt arbete ligger framför oss, för att svara mot de nya linjerna i utvecklingen, så finns det i arvet från arbetarrörelsens mest konsekventa och klarsynta strömning – Fjärde Internationalen – en grund som gör det möjligt att redan i dag ta steg framåt i organiseringen. Även ur den organisatoriska aspekten handlar det om en kombinerad utveckling på två nivåer. Ytterst att bidra till återorganiseringen av en arbetarrörelse som omfattar de breda massorna och som ställer sig uppgiften att ta över makten, men för att lyckas med detta krävs det även en mer sammansvetsad grupp, som på europeisk (och internationell) nivå upprätthåller de uppnådda programmatiska principerna, ställer sig uppgiften att vidareutveckla programmet och inte minst förmår att omsätta det i initiativ som syftar just till att samla de styrkor som tagit upp kampen, på sin arbetsplats, i sin fackförening, i sitt bostadsområde eller kring politisk stridsfrågor – oavsett eventuell partitillhörighet – för att driva på återuppbyggandet av arbetarrörelsen.

Det är sant att Fjärde Internationalen ännu är svag (i synnerhet i Sverige!), men antalet medlemmar räknas likväl i tusental i Europa och ytterligare tusental i resten av världen. I flera länder deltar Fjärde Internationalens kärnor och organisationer på ett drivande sätt i bredare rörelser och partier, tillsammans med aktivister från andra traditioner. Inom ramen för Arbetarnas och folkens Internationella Nätverk (AIN) samarbetar också Fjärde Internationalens aktivister med fackliga landsorganisationer, politiska rörelser och aktivister som är indragna i kampen mot kapitalet och imperialismen världen över.

Utvecklingen i världen, inklusive i Europa och Sverige, är på många sätt dramatisk, med risker för en fortsatt samhällsupplösning. Organiseringen av motståndet brådskar. För att bidra till det bjuder vi in till en diskussion kring de frågor vi reser i denna text och kring innehållet i Deklarationen från Fjärde Internationalens Internationella Sekretariat angående frågan om flyktingarna och migranterna i Europa.

Ett första möte kommer att äga rum i mitten av oktober, i Stockholm. Kontakta oss för information om exakt tid och plats.

Arbetarinternationalen nr 9 (jan 2018)

20 jan 2018

Det katalanska folket har åsamkat monarkin
och dess institutioner ett nederlag

(uttalande från POSI:s vu, FI:s sektion i Spanien – Madrid 23 december 2017)

Läs och ladda ner AI nr 9 som pdf:

Uttalande från Världskonferens mot krig och utsugning

27 dec 2017

Den Öppna Världskonferensen mot krig och utsugning hölls i Alger den 8 – 10 december 2017. På konferensen antogs ett uttalande som du hittar på svenska här:

Uttalande (från AIN-brev nr8)

Se även: www.eit-alger2017.org/en/

Arbetarinternationalen nr 8 ute!

2 okt 2017

Ur innehållet:

• Ledare om den nuvarande situationen och om vilken motståndslinje som motsvarar dagens behov
• TEORI: Författarens presentation av den 700-sidiga boken Kapitalism och världsekonomi – Teoretiska grunder och empirisk analys för att förstå 2000-talets ekonomiska problem, av Xavier Arrizabalo Montoro, professor i ekonomi vid Complutense-universitetet i Madrid
• EU rustas upp och militariseras, av Jan-Erik Gustafsson
• Historisk tillbakagång för regeringspartierna i Tyskland
• Vad står på spel inför folkomröstningen i Katalonien?, av Angel Tubau (Barcelona)
• Klassmotsättningarna i Frankrike
• Venezuela hotas av imperialismen, men motståndet organiseras
• Intervju med Eva Jonsson, politisk aktivist som stöder Världskonferensen i Alger.

Nr 8 (inklusive porto) – 35 kr
Prenumeration (4 nr) – 120 kr

Plusgiro: 80 73 27–2
BankGiro: 5135–9925

Världskonferens 8–10 december 2017

31 aug 2017

Det blir den 8–10 december som den öppna världskonferensen mot krig och utsugning kommer att hållas i Algeriet.

På ett förberedande möte som hölls i Berlin den 17 juni, i synnerhet med vårdarbetare, lanserades ett Upprop till arbetare och aktivister i Europa, som ett led i förberedelserna av världskonferensen.

Ladda ned fyrasidigt kampanjblad med Berlin-uppropet: Gemensam europeisk kamp till försvar av vården och arbetsrätten!

Du hittar uppropet även under rubriken ÖVK December17 ovan.

← Äldre inlägg