Samordningskommittén för Arbetarnas och folkens Internationella Nätverk (AIN), bildad på den Öppna Världskonferensen som hölls i Alger, oktober 2010, samlades i Alger den 20–21 december 2016.

Såsom en bekräftelse på det upprop som lanserades den 29 maj 2016, för en Öppen Världskonferens mot krig och utsugning under 2017 och på resolutionen från 3 september 2016, som preciserade dess ramar, så vänder sig AIN:s samordningskommitté till organisationer och aktivister som åberopar sig på arbetarrörelsen och den anti-imperialistiska rörelsen.

Deklaration
från AIN:s samordningskommitté

I resolutionen som antogs av AIN:s samordningskommitté den 3 september 2016 så skrev vi:

”Idag, då kriget och dess hemska följder breder ut sig över alla världsdelar, då kopplingen mellan det ”sociala” kriget som bedrivs mot arbetarklassen och folken i varje land, i alla världsdelar, och det utrotningskrig som bedrivs, i synnerhet i Mellanöstern, har blivit uppenbar, så bedömer vi det som nödvändigt att tydligt säga följande: I verkligheten tjänar kriget mot Daesh (IS) som en förevändning för den imperialistiska koalitionen för att bedriva ett krig som påstås var ett krig mot terrorismen. Det tjänar som en förevändning för att i varje land lägga grunden till en politik av ”nationell samling” i rasistisk och främlingsfientlig anda, ända till bildandet av ”nationella samlingsregeringar” för att försöka sätta en tvångströja på – eller förstöra – de fackliga organisationerna genom att integrera dem. Det tjänar som förevändning för att skapa förutsättningarna för att förstöra den internationella arbetarklassens alla erövringar och följaktligen alla folks demokratiska erövringar.”

Två månader senare så ger den bestörtning som beskedet om valet av Trump drabbade världen med en gripande bild av den absoluta politiska återvändsgränd som det imperialistiska systemet trätt in i.

Till den panik som inledningsvis drabbade hela världens finanscentra tillkommer rädslan hos de imperialistiska stormakternas centralbanker, som erkänner att de förgäves försökt allt för att övervinna effekterna av krisen 2007–08 och få igång ”tillväxten”.

Den panik som drabbat världens makthavare bär, för hela mänskligheten, på de allvarligaste hoten sedan utbrottet av Andra Världskriget.

Krigen sprider sig, allianser bildas och upplöses alltefter omständigheterna. Budgeterna för militär rustning växer explosionsartat… samtidigt som produktionen stagnerar, världshandeln krymper, misären växer i alla världsdelar, vilket, kombinerat med krigen och dess ödeläggelser, driver ut miljoner flyktingar och migranter från Mellanöstern och Afrika, men även från Asien och Östeuropa, på utvandringens vägar.

Ingen vet vart de är på väg. Osäkerheten sprider sig.

Det är det höga pris som den gränslösa makten för finanskapitalet och dess ombud – för att säkra sin överlevnad – har för avsikt att låta hela mänskligheten betala, i evighet.

Det är det höga pris som mänskligheten tvingas betala till de samvetslösa skurkar som leder de imperialistiska monopolen. Skurkar som bara har en regel: krossa alla hinder för det skoningslösa krig som de bedriver för att kontrollera en världsmarknad som håller på att upplösas, för att säkra sina vinster.

Det enda som är säkert är att arbetarklassen och de förtryckta folken, för att överleva, kommer att resa sig mot den livshotande offensiv som pågår, och att de för att göra det behöver oberoende organisationer, både på den politiska och den fackliga nivån.

***

Det manifest som grundade AIN i januari 1991, inför det första imperialistiska kriget mot Irak, avslutades med: ”Regeringar som orsakar krig och misär, frukta folkens uppror!”

Gentemot denna förstörelseoffensiv utan tidigare motstycke, som bedrivs i alla världsdelar av den amerikanska imperialismen och dess hjälptrupper, i samarbete med stora internationella institutioner som IMF, Världsbanken och EU, så mullrar ilskan.

Motståndskampen sprider sig. Verkliga resningar är på gång. Uttrycken för detta undergräver redan grunderna för alla stater, som just har uppdraget att garantera att den imperialistiska ordningen upprätthålls.

Deklarationerna från de mäktigaste staternas ledare – den ena rörigare och mer motsägelsefull än den andra – lyckas inte dölja verkligheten: den imperialistiska världsordningen, offer för sina egna oövervinnliga motsägelser och sin upplösning, skakas från nord till syd, från öst till väst.

För arbetarklassen i de imperialistiska länderna, och i de av imperialismen förtryckta länderna, har aldrig så livsviktiga frågor rests samtidigt med ett så liknande innehåll. Givetvis under olika former i de olika världsdelarna, men med ett liknande innehåll.

De reses också i större utsträckning för de mest utsatta, inte minst för ungdomar och kvinnor.

För arbetarklassen – den enda klass som bakom sig kan samla alla de utsugna skikten av befolkningen och av de förtryckta folken – har maktfrågan aldrig rests med en sådan kraft.

Omskakningen av världsordningen och processen med en accelererade upplösningen av staterna som engagerar sig för den, i synnerhet i Europa, håller på att öppna upp nya och enorma perspektiv för arbetarklassens politiska kamp för sin frigörelse.

***

I detta sammanhang – och samtidigt som alla de motsägelsefulla processerna av upplösning-omstruktureringar accelererar – har aldrig den verkliga ”kampen mot krig och exploatering” som inleddes i enighet i januari 1991 av fackliga och politiska organisationer, av arbetarkämpar och anti-imperialister, som bildade AIN, till vilka många andra sedan anslöt sig, rest sig med en sådan kraft på detta sätt.

På grundval av de erfarenheter som samlats under de senaste 25 åren, så anser vi att tillfället har kommit för att ur detta perspektiv på ett resolut sätt ta oss an diskussionen mellan kämpar och förtroendevalda kadrer inom arbetarrörelsen i våra olika världsdelar, liksom inom anti-imperialistiska rörelser.

De gamla partier, i de imperialistiska länderna, som åberopar sig på ett försvar av arbetarnas intressen och av demokratin – och som för närvarande öppet hänger sig åt räddningsaktioner, under alla dess former, av det ruttna kapitalistiska systemet – befinner sig alla obönhörligen på vägen till upplösning. Övergivna eller straffade i val skyller de på en påstådd ”högervridning” av massorna, vilket för övrigt motsägs av resultaten, som uttrycker ett enat avståndstagande från det kapitalistiska systemet och från alla regeringar i dess tjänst.

I de länder som förtrycks av imperialismen är de arbetarpartier och de organisationer som bildats i kampen för nationell självständighet kallade, av situationen i sin helhet, att bryta med alla tillmötesgåenden med imperialismen, för att kunna spela en positiv roll i kampen för frigörelsen av sina arbetarklasser och sina folk.

Av dessa skäl har arbetarklassen i många länder mer och mer vänt sig till klassbaserade fackföreningar – ett fördelaktigt verktyg som de kan gripa tag i för att samlas såsom klass i de försvarsstrider som de drivs till genom imperialismens ohämmade offensiv.

I centrum för dessa klassorganisationers liv finns den väsentliga frågan om oberoende – ett oberoende som genom denna offensiv överallt hotas att förstöras. Erfarenheten visar att kampen till försvar av de fackliga organisationerna och deras oberoende inte kan särskiljas från kampen för att hjälpa arbetarklassen att bygga sin egen offensiv fullt ut – det enda medel som kan trycka tillbaka det imperialistiska barbariet.

Nya krafter reser sig i alla våra länder och i alla våra världsdelar. Nya politiska möjligheter öppnar sig för beslutsamma kämpar och politiska kadrer, för att hjälpa arbetarklassen och de förtryckta folken att samlas med alla sin styrka, att utnyttja den minsta spricka som öppnas genom sönderfallet.

Det är detta vi vill diskutera på jämlik fot, med kämpar och arbetarrepresentanter från alla världsdelar, på grundval av den konkreta erfarenheten från de första massmobiliseringarna som svarar mot vändningen i världssituationen.

Vi inbjuder er att delta på den Öppna Världskonferensen mot krig och utsugning, som kommer att hållas den [8–10 december] 2017, för att tillsammans, steg för steg och på grundval av våra respektive erfarenheter, utveckla de politiska linjer som ka[n hjälpa arbetarklassen i våra olika länder att resa sig mot den offensiv som hotar de klassbaserade fackliga organisationerna, att bevara dem, i syfte att hjälpa den organiserade arbetarklassen att förverkliga de uppgifter som världssituationen, i alla våra länder, kräver av den.

Till försvar av:

- arbetarnas och ungdomarnas rättigheter

- arbetarorganisationernas oberoende

- demokratiska fri- och rättigheter

- folkens och nationernas suveränitet

Låt oss på detta sätt, i praktisk handling, återuppliva den proletära internationalismen, enligt den stolta devisen: ”Arbetarnas frigörelse kommer att vara arbetarnas eget verk”. 

***

Upprop

Vi, arbetarkämpar, fackliga och anti-imperialistiska kämpar, överens med hela eller med delar av denna deklaration, anser att de problem som tas upp står i centrum för hela arbetarrörelsens omsorg att stå emot och agera till försvar av arbetarklassen, av oberoende organisationer och av de förtryckta nationerna.

Vilka är de första lärdomar vi kan dra från de strider som arbetarklassen, ungdomarna och de förtryckta folken engagerat sig i, i denna nya period?

Vilka lärdomar kan vi dra från de politiska ställningstagandena från de olika krafter och strömningar som åberopar sig på arbetarrörelsen och den anti-imperialistiska rörelsen?

Vilka lärdomar kan vi dra av de metoder som använts i vart och ett av våra länder, för att övervinna de hinder som vi stött på och för att ta de första seriösa stegen för att samla arbetarklassens massa utifrån sina egna villkor?

Hur kan vi stödja varandra i denna strid? 

För att diskutera och för att hitta lösningar utifrån dessa gemensamma grunder tar vi ansvaret för att bjuda in er att delta på denna Öppna Världskonferens, initierad av AIN.

Jag ansluter mig till detta upprop: Mejla namn och facklig/politisk tillhörighet, samt information om hur du vill bidra till att förbereda en svensk delegation till konferensen, till Arbetarinternationalen.

Undertecknat av 567 fackliga ledare och aktivister från 52 länder (22 juni 2017)