La Vérité–The Truth om algeriska Arbetarpartiet

Följande artikel ingår i Arbetarinternationalen nr 15 (september 2019) och utgörs av en utförlig presentation av innehållet i senaste numret av La Vérité – The Truth.

Algeriska Arbetarpartiets kamp i en dramatisk världssituation

La Vérité – The Truth nr 102 är ett speciellt nummer såtillvida att det huvudsakligen består av en lång och detaljerad genomgång av det algeriska Arbetarpartiets historia och dess aktuella kamp i den pågående revolutionära processen i Algeriet. Denna artikel kan också ses som ett svar, med fakta och tydliga resonemang, på de olika typer av ytlig och oinsatt kritik mot Arbetarpartiet som tenderar att återkomma från diverse vänstergrupper.

I en inledande artikel sätts den revolutionära processen i Algeriet in i den allmänna internationella utvecklingen och numrets tredje artikel tar upp utvecklingen i USA. Vi presenterar här utförligt de tre artiklarna i detta 56-sidiga nummer av Fjärde Internationalen–La Vérités teoretiska tidskrift.

Den internationella utvecklingen: ”Vi vet varken dagen eller timmen…

… för nästa finansiella tsunami”, säger Georges Ugueux, tidigare vice-ordförande för New Yorks aktiebörs, när han beskriver det kaos som råder i världen, men tillägger att han räknar med att det kommer att inträffa innan slutet av 2020.
Artikeln analyserar det internationella sammanhang i vilket den algeriska revolutionen inleddes. De allvarliga problem som framträdde i europavalet den 26 maj är nära kopplade till den algeriska revolutionen, eftersom det i båda fallen handlar om en utmattning av alla de politiska krafter som upprätthållit ordningen under de senaste årtiondena.
Det algeriska folkets revolutionära framträdande utgör en första och kraftfull uppvisning av den allmänna revolutionära våg som håller på att mogna.
Den världsordning som ”återuppbyggdes” 1945 står inför sitt slutliga sammanbrott. Vi kan vänta oss en våg som är lika kraftfull som den som vällde fram efter andra världskrigets slut, men i en situation där de krafter som tidigare stödde imperialismen (de stalinistiska och socialdemokratiska apparaterna) har upplösts eller håller på att upplösas.
Det algeriska folkets resning växte fram underifrån. Parollen om en konstituerande församling uttrycker på ett medvetet sätt folkets vilja att jaga bort regimen för att ta framtiden i sina egna händer.
Arresteringen av Louisa Hanoune syftar till att blockera en fördjupning av denna process, genom att skrämma befolkningen och aktivisterna. Den unikt breda internationella kampanjen för Louisas frigivning är ett tecken på en omfattande beredskap till alla typer av gemensamma aktioner till försvar av demokratin, vilket är en nödvändig del av folkens kamp.
Alla motsättning koncentreras i systemets centrum: en bok som behandlar krisen 2008 (Adam Tooze: Crashed) lyfter fram betydelsen av rösterna på Bernie Sanders i USA 2016, ”han vill att bankirerna ska spärras in”. Denna bok tar upp finanskapitalets flykt framåt och riskerna för en ny finanschock, som borgarna inte kan hålla tillbaka på annat sätt än att bekämpa profitkvotens fallande tendens genom att öka exploateringsgraden och i det syftet påskynda alla motreformer.
Gamla oreglerade frågor återkommer med mångdubbel kraft. Det gäller erfarenheterna från den kubanska revolutionen, liksom utvecklingen i Brasilien, Venezuela och andra delar av Latinamerika, där frågan om att expropriera kapitalet för att säkra överlevnaden reses. (Dessa länder och frågor kommer att tas upp mer i detalj i kommande nummer av La Vérité-The Truth, nr 103). Det gäller även Europa, där innehållet i ”dégagismen” (de spontana rörelserna för att makthavarna ska avgå) är progressiv och tenderar att sprida sig till de fackliga organisationerna, för att återerövra dem. Artikeln tar upp exempel på detta.
Denna utveckling gör det nödvändigt att modifiera övergångsmetoden i partibyggandet. I Frankrike kommer det till uttryck i uppbyggandet av lokala kommittéer för motstånd och återerövring (CLRR) och på europeisk nivå i bildandet av en europeisk korrespondenskommitté, på ett möte den 4 maj.

Algeriet – Arbetarpartiets trettioåriga kamp

Denna artikel på 32 sidor går igenom hela Arbetarpartiets utveckling, från de föregående stegen och bildandet av partiet till dagens ingripanden i den revolutionära processen, med fokus på de politiska ställningstagandena och initiativen.

Arbetarpartiets ursprung

Arbetarpartiet växte fram ur en kombination av den nationella kampen mot den franska kolonialismen och arbetarrörelsens internationalistiska kamp mot kapitalet.
Artikeln börjar med en återblick på kampen för oberoendet och den roll som Mustafa Ben Mohamed spelade. Han deltog, i samband med berber-revolten 1980, i det underjordiska bildandet av Arbetarnas socialistiska organisation (OST), under den enparti-regim som hade lagt beslag på revolutionen och oberoendet från 1962. I ett utdrag från OST:s grundningsdokument framgår att man redan då uttalade sig för en suverän konstituerande församling och för den fackliga landsorganisationen UGTA:s oberoende.
När regeringen 1983, med ett förslag på ny familjerätt, ifrågasatte erövringen från 1962 med jämställdhet mellan män och kvinnor, så ställde en ung aktivist i OST upp i kampen – Louisa Hanoune, som tillsammans med andra kvinnor bildade en organisation för lika rättigheter för kvinnor och män. Åtalad för ”sammansvärjning mot statens säkerhet” tillbringade hon sex månader i fängelse. En pressad regim vänder sig under samma period till IMF och tillämpar dess rekommendationer, vilket leder till upploppen 1988. Trots repression så tvingar mobiliseringarna regimen till eftergifter.

Arbetarpartiets bildande

Den nya situationen, även på internationell nivå med Berlinmurens fall, gjorde det möjligt för OST att tillsammans med andra aktivister bilda ett parti. De planer från IMF som tvingades på de skuldsatta länderna ledde till återkommande mobiliseringar. Arbetarpartiet kämpade både för demokrati i Algeriet och mot betalning av skulderna och de privatiseringar som de krävde. Partiet deltog i flera konferenser mot IMF och skulden, i synnerhet i Afrika. Louisa Hanoune och en delegation från Arbetarpartiet deltog också i bildandet av Arbetarnas och folkens Internationella Nätverk (AIN), i januari 1991.

Arbetarpartiet mot statskuppen och i kamp för fred

Artikeln går igenom utvecklingen under 1990–92, då armén tar makten och driver fram en blodig repression. En förtalskampanj växer fram mot Arbetarpartiet och artikeln återger dess verkliga ställningstaganden.
Det inbördeskrig som härjar och orsakar hundratusentals döda utnyttjas av regimen för att skärpa genomförandet av IMF:s åtstramningsplaner.
Den 13 januari 1995 deltar Arbetarpartiet på en konferens i Rom med andra algeriska oppositionspartier och ett ”nationellt kontrakt” för att återställa freden antas. I valet i juni 1997 får Arbetarpartiet fyra platser i parlamentet. Detta parlament (APN) är, med Louisa Hanounes ord, ”en katedral i öknen”. För Arbetarpartiet handlar det om att använda parlamentet såsom en tribun och att bekämpa varje motreform. Kampen för fred fortsätter och den krisdrabbad regimen splittras inför presidentvalet 1999, då Louisa Hanoune ställer upp, för freden, för ett stopp på nedskärningarna, för demokratin och för en konstituerande församling. Bouteflika, som väjs till president, tvingas att förhålla sig till folkets strävan efter fred.

Frågan om berberspråket (tamazight)

Artikeln beskriver utförligt först OST:s och sedan Arbetarpartiets kamp för ett erkännande av berberspråket, samt imperialismens försök att utnyttja denna fråga för att splittra Algeriet, såsom skedde med Jugoslavien, eller för att upprätthålla en permanent konflikt såsom i Zaire, för att plundra råvaror. Arbetarpartiet slåss för ett erkännande av tamazight och denna kamp har fått ett positivt resultat, efter makthavarnas otaliga undanflykter.

Arbetarpartiets internationalistiska kamp

Artikeln går igenom exempel på Arbetarpartiets aktiva deltagande i AIN:s konferenser och kampanjer. Den algeriska statens klasskaraktär analyseras. Det handlar om en stat vars oberoende inte har tilldelats, utan är vunnen genom ett smärtsamt krig för oberoende. Därav de motsättningar som beskrevs redan av Trotskij i hans texter om koloniernas plats i världsrevolutionen och om betydelsen av demokratiska paroller, såsom de om en konstituerande församling och fackföreningarnas oberoende. Algeriet är ett talande exempel på detta.

För UGTA:s oberoende

Såsom en grundläggande del av den anti-imperialistiska enhetsfronten så förutsätter arbetarenhetsfronten en kamp för fackföreningarnas oberoende. UGTA var integrerat i regimen, men från 1990 intog ledningen en relativ självständighet. Artikeln följer Arbetarpartiets kamp för att åternationalisera stålverket i Annaba, i samarbete med UGTA. När sedan UGTA på nytt reduceras till ett rent språkrör för regeringen så tar Arbetarpartiet upp kampen för demokrati inom UGTA och tar upp diskussionen med oberoende fackförbund och en ny facklig centralorganisation, som till slut bildas. Under den revolutionära processen 2019 deltar Arbetarpartiets aktivister aktivt i kampen för att återerövra UGTA.

Kampen för Algeriets enhet och självständighet

Åren 2005–09 utmärks av en ny offensiv från imperialismen, som genom samarbetsavtal mellan Algeriet och EU försöker upplösa de sociala erövringarna från oberoendet 1962. 2009 tvingar ungdomsupplopp regimen att begränsa imperialismens inblandning. 2013–14 inleds en ny period med motsättningar mellan regimens klaner. Klanen med kopplingar till de maffialiknande oligarkerna segrar och Arbetarpartiet fördömer den plundring som följer. Bouteflika väljs igen som president 2014, med ett lågt valdeltagande och ett omfattande valfusk.

Kampen mot den dolda makten (2015–18)

Efter en hjärnblödning försvinner Bouteflika från offentligheten, medan oligarkerna utökar sina plundringar av offentliga medel. Tillsammans med 18 personligheter, varav många historiska kämpar från frigörelsekriget, riktar Louisa Hanoune ett öppet brev till presidenten och begär att få träffa honom. Det handlar om att visa att det är en hemlig klan som fattar de verkliga besluten. Detta öppna brev får ett stort genomslag i landet och en våldsam förtalskampanj dras igång mot undertecknarna. 2018 drar Arbetarpartiet igång en bred kampanj för en konstituerande församling, med en underskriftskampanj som samlar hundratusentals namn. I december 2018 håller Arbetarpartiet sin 7:e kongress och Louisa Hanounes inledande rapport citeras utförligt i media. I en intervju med den stora webbtidningen TSA Algérie, den 11 februari 2019, säger Louisa Hanoune att ”vi är för att hela systemet avgår och vi slåss för val till en konstituerande församling”.

Den 22 februari – revolutionen inleds

De spontana demonstrationerna är imponerande stora redan den 22 februari. Dagen efter publicerar Arbetarpartiet ett uttalande som begär ”det algeriska folkets rätt att utöva sin fulla suveränitet, vilket börjar med att hela systemet avgår, såsom ett absolut krav för varje verklig förändring”. De fortsatta demonstrationerna ställer folket mot armén. Artikeln går igenom Louisa Hanounes arrestering och kampanjen för hennes frigivning. Arbetarpartiets utsätts för en offensiv, men tar stöd av djupet i den process som vill jaga bort regimen. Exemplet från Tunisien, med en konstituerande församling som avleds till ett icke-suveränt parlament stämmer till eftertanke. Artikeln citerar en bedömning från 1905 av Lenin, som belyser det nuvarande problemet: ”Att inrätta en ny politisk ordning som ’ska godkännas’ av ledningen för den gamla regeringen – vad innebär det om inte att legalisera två regeringar… – makten hos folket som rest sig till uppror och makten hos den gamla autokratin. Parollen om den konstituerande församlingen omvandlas till en tom fras…”

USA – krisen fördjupas några månader innan primärvalen

Den här artikeln kompletterar den inledande artikeln om världssituationen, med en analys av den inrikespolitiska situationen i USA.
Av statistiken framgår att konsekvenserna av krisen 2008 slår hårt. Trumps valseger beror på en besvikelse hos delar av Obamas väljare, som inte röstade för Hilary Clinton. Trump lovade att återföra jobben till USA, för att fånga arbetarröster i de industrizoner som övergivits på grund av att produktionen flyttat till andra länder, men Trump regerar på uppdrag av finanskapitalet, som inte har för avsikt att flytta tillbaka produktionen till USA. Det krisdrabbade republikanska partiet har ingen verklig alternativ kandidat till Trump.
Hos Demokraterna finns det 23 kandidater till primärvalen – ett antal som slår alla rekord. De har behov av att motverka det intryck som Bernie Sanders förslag får, i synnerhet på en minimilön på 15 dollar och ett socialförsäkringssystem (Medicare) för alla.
Artikeln tar upp manövrerna från Demokraternas partiapparat och Sanders kampanj, liksom de svartas situation, som utgör en akut fråga, och de fackliga strejker som utmärker situationen.
De två partiapparaterna – den republikanska och den demokratiska – utgör integrerade delar av USA:s statsapparat. Deras kris är kopplad till den amerikanska imperialismens omöjlighet att garantera arbetarklassen de relativa fördelar som de har kunnat garantera sedan andra världskriget.

Numret avslutas med bilder på omslagen till fem utgåvor av det föregående numret (nr 101). La Vérité–The Truth ges numera ut mer eller mindre samtidigt på franska, spanska, portugisiska, engelska och tyska och befäster sin roll som Fjärde Internationalens teoretiska tidskrift.